Seniorledamöter

Inga Wallenquist, född 1935, är ledamot i Hagdahlsakademien och är en av dem som grundade akademien år 2002. Hon avlade 1960 fil.kand-examen vid Uppsala universitet med inriktning på litteraturvetenskap och nordisk och jämförande folklivsforskning (etnologi), och kompletterade senare med betyg i konstvetenskap och informationsteknik. Hon har arbetat som frilansillustratör i barntidningar, som journalist på tidningen Östgöten, som ansvarig utgivare av studenttidningen Linsen vid Linköpings studentkår och som journalist åren 1975 – 2000 på Östgöta Correspondenten, där hon framför allt arbetade med konsumentfrågor, som tidningens matskribent och med artiklar om trädgård, konsthantverk och formgivning samt byggnadsvård. Därefter har hon arbetat som frilansjournalist framför allt i facktidningar och som författare där hon, liksom sin förebild Hagdahl, intresserar sig brett för mat, trädgårdsodling och kulturhistoria.

Hon fick Gastronomiska akademiens guldpenna 1997 för utomordentligt författarskap på det gastronomiska området, Lilla sällskapets diplom 1997 för utmärkta insatser i främjandet av svensk matkultur, Bengt Cnattingiuspriset år 2004 för forskning och folkbildning i östgötsk kulturhistoria, Sveriges författarförbunds punktstipendium 2008 och Linköpings kommuns honnörsstipendium år 2009 för mångårig kulturell gärning. År 2008 valdes boken Trädgårdsliv som hon skrev tillsammans med Christina Fryle till Årets trädgårdsbok och hennes bok En park i staden nominerades till Årets trädgårdsbok 2009.

Inga Wallenquist bor i Linköping, är gift med Arend Wallenquist sedan 1962, har tre söner, en dotter och sex barnbarn.

Publikationer i urval:

Östgötamat – mat från igår och idag, 3.uppl. 2008 (1.a uppl. 1996 och 2.a uppl. 1997 tillsammans med Katarina Gladh), Smaka på Östergötland, STF:s årsbok 2000, Trädgårdar i Östergötland, 2004
Våra älskade torpväxter, 2008. Trädgårdsliv (tillsammans med Christina Fryle), 2008, Formträff – en designguide för Östergötland (tillsammans med Göran Ejeman), 2008
Ellen Keys trädgård på Strand – att förverkliga en vision, 2009, En park i staden. Linköpings Trädgårdsförening 150 år, 2009.Hagdahls kokbok och hans samtida. De likna hvarandra såsom ägg ... i I Hagdahls smak, 2009, red. G. Lindqvist och V. Adelswärd, Fri fågel flyger högst. Berit Johansson, glaskonstnär, 2010 och Artemisiasällskapet, Berättelser ur trädgårdsliv red. Christel Kvant, 2017.

Lasse Frisk född i Nässjö 1945.

Efter 6 års konststudier som avslutades 1970 på Konstfackskolan i Stockholm arbetade Lasse Frisk som formgivare på Åseda glasbruk i fem år. Under denna tid hade han också flera separatutställningar som keramiker samt fick diplom från Faenza i Italien
Lasse Frisk har bedrivit studier och arbetat i Indien vilket bland annat resulterat i utställningar varav kan nämnas Eicher Gallery 1995 samt Anant Art Gallery 2006, båda i New Delhi. Under denna tid har han skapat ett stort kontaktnät av konstnärer och konsthantverkare i Indien .
Lasse Frisk har dessutom haft en längre tid av konstnärsutbyte i Mexico som resulterat i en separatutställning på Museo Franz Mayer i Mexico City.
I såväl Indien som Mexico har gästföreläsningar och workshops på flera konsthögskolor och universitet genomförts på uppdrag av respektive stat.
Större utställningar har han förutom i Norden också haft i Japan, USA, Tyskland och Belgien
Sedan studietiden har Lasse haft ett hundratal utställningar separat och i grupp runt om Sverige.
Representerad på Nationalmuseum, Röhsska museet i Göteborg, Östergötlands länsmuseum m. fl.
Offentliga utsmyckningar i bostadsområden, vägrondeller, sjukhus etc.
Lasse Frisk har dessutom formgivit flera kollektioner för Interflora .
Ordförande i Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, KIF
Länskonstnär i Östergötland 1993-94.
Medlem i Blås & Knåda i Stockholm .
Har under sin tid i akademien har Lasse Frisk formgivit Hagdahlsservisen och Hagdahlstyget, detta tillsammans med keramikern Amie Stålkrantz.
1981 flyttade Lasse Frisk med familj från Stockholm till Kullegården i Ödeshög där han bott sedan dess.
Det stora intresset förutom keramik är matlagning. Älsklingsrätterna är vitt spridda i vår matkultur, men pitepalt enligt mormors recept står såväl på de tre barnens som på de tre barnbarnens topplista. När det vankas pitepalt är det fest i det Friskska hemmet.
Lasse Frisk var en av dem som instifade Hagdahlsakademien 2002 och han skrivit kaptlet om illustrationerna i Hagdahls kokbok som ingår i I Hagdahls smak (2009).

Stefan Hammenbeck, född i Eskilstuna 1954. Filosofie doktor h.c. vid Linköpings universitet 2016. Konsthistoriker och museiman, utbildad vid Lunds universitet och elev till professorn i konstvetenskap och konstnären Oscar Reutersvärd.Hammenbeck har publicerat sig mycket under årens lopp, bl.a om kvinnliga konstnärer som Agda Österberg, Edna Martin, Elli Hemberg, Idun Lovén och Inga Bagge, även i artiklar för Svenskt Kvinnobiografiskt lexikon. Många kvinnliga och manliga konstnärer har han uppmärksammat i otaliga utställningar under sin nästan femtioåriga yrkesverksamhet.Om Stefan Johansson med akvarellmåleri på duk som specialitet (född i Vist 1876, död i Karlstad 1955) skrev han en monografi, som 2008 fick Föreningen för Värmlandslitteraturs stora pris. Tillsammans med Bo Sylvan har han skrivit "OM KONST - Östgöta konstförening 90 år", som utkom på Östergötlands museums förlag 2011.Om konstföreningens verksamhet har han även skrivit i ”Mer om konst” (Linköping 2021). Om Aurora von Königsmarck (1662-1728) och de s.k. Königsmarckska tapeterna från omkring 1690 i Östergötlands museum har han även skrivit för en internationell publik.I Hagdahlsakademiens nyutgåva 2015 av Hagdahls Kok-konsten har Hammenbeck skrivit ett av förorden om hur den och Hagdahls mindre kokbok utgavs i olika upplagor, marknadsfördes och såldes i slutet av 1800-talet samt om bokbandens bilddekorationer och symboler. I Östergötlands museums årsskrifter har Hammenbeck medverkat med ett antal artiklar om konst, folkkonst, kultur- och museihistoria.Till hans senaste publiceringar 2022-2023 i bokform hör artiklar om Linköpingskonstnären Pär Thorell (1923-1969) och om konsthistorikern och museimannen Andreas Lindblom (1889-1977) samt om inventarier i ny bok om Linköpings domkyrka och om konstscen Östergötland under hundra år i ”Konst är nödvändigt”. Efter pensioneringen 2020 från sin sista tjänstgöring i Östergötlands museum arbetar Hammenbeck i olika konstprojekt, bl.a. för Norrköpings konstmuseum 2022-2023 om Konstscen Östergötland från 1920-tal till 2020-tal.Hammenbeck är en flitig föreläsare och med stort föreningsengagemang. Sedan 2005 ledamot av Konstnärsklubben i Stockholm.

Marie Lönneskog Hogstadius är född 1972. Marie är hushållslärare och arbetar på Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. LRF är en medlemsorganisation för lantbruks- och landsbygdsföretagare.

Maries arbetsuppgifter handlar om företagsutveckling och skolkontakter med till exempel kunskapsöverföring från jord till bord. Marie sprider kunskap om hur livsmedel produceras och berättar gärna om t ex den svenska matens produktionsskillnader vad gäller miljö- och djurhänsyn jämfört med importerade livsmedel.

Marie driver tillsammans med maken Staffan gården Salvetorp där det odlas spannmål och produceras vindenergi. Familjen har tre barn.

Professor i historia är född 1949 i Ödeshög och bor i Trehörna. Fil. Kand. 1976 vid Linköpings universitet. Fil.dr. 1984 vid Stockholms universitet. Universitetslektor 1989 vid Linköpings universitet, docent i historia 1990 vid Stockholms univetsitet. Prefekt på Institutionen för studier av samhällutveckling och kultur, ISAK, vid Linköpings universitet 2004.
Kalle Bäcks forskning handlar oftast om landsbygdens och vardagslivets historia. Han började sin forskarbana med att studera böndernas historia, särskilt deras möjligheter till politiskt inflytande under 1700-talet. Bönderna i andra länder hade rätt att framföra ödmjuka böner om förändringar. I Sverige kunde de också - visar Bäck - ställa politiska krav och driva dem fram
till beslut på högsta nivå.
En annan yrkesgrupp som stått i fokus i Kalle Bäcks forskning är torparna. Det är framför allt deras snabba tillbakagång under det sena 1800-talet, som intresserar honom. Han kan visa
att det inte är Amerikafebern eller städerna som lockar torparna från torpen utan de tvingas därifrån, då byarna i Sverige sprängs genom laga skifte.
Kalle Bäcks två mest uppmärksammade böcker är ”Det svenska dasset - inte bara en skitsak” och ”Den besvärliga svärmodern – myt, nidbild eller verklighet”. Den förra handlar om dassets enorma betydelse för social kontakt, förtrolighet och t.o.m. medborgarfostran i en tid, när Sverige var så trångbott att ingen annan plats fanns för avskildhet. I den andra undersöker Bäck svärmorsrelationen. Det finns knappast något, som vi skämtar mer om än svärmor. l åtlöje och förakt är det väl bara styvmodern, som kan konkurrera med henne. Bäck analyserar vad som är myt, nidbild och verklighet i denna komplicerade roll.
Kalle Bäcks senaste forskning har berört bebyggelseförändringar under 1800-talet. Det handlar om hur Sverigebilden med den röda stugan, vita knutar, tegeltak, tvåvåningshus och trädgårdar har etablerats i Sverige. Han kan visa att de här inslagen Sverigebilden har sen tillkomst och är en modern del av det svenska kulturarvet. Den röda stugan med vita knutar är ändå det näst vanligaste vykortsmotivet (efter kungafamiljen) som utländska besökare skickar till sina hemländer.
Kalle Bäck har under åren erhållit ett flertal kulturpriser och belöningar för sina pedagogiska och vetenskapliga insatser.

Lars-Inge Johansson är född i Linköping 1951. Studieinriktningen blev ekonomi vid Linköpings Universitet där civilekonomexamen erhölls 1973. En lång revisorskarriär startade på Hagström & Bredbergs revisionsbyrå i Norrköping och 1977 blev Lars-Inge kontorschef i Linköping . Året efter erhölls auktorisation som revisor. Lars-Inge blev senare partner i Ernst & Young och regionchef samt medlem i företagsledningen för Ernst & Young AB. I slutet av revisorskarriären var Lars-Inge även styrelseledamot i Ernst & Young.

Sedan 2011 är Lars-Inge ekonomisk rådgivare och styrelseledamot i ett antal medelstora bolag .

I Hagdahlsakademin har uppgiften varit revisor t o m år 2010 och nu är det ordinarie ledamot som gäller med särskilt ansvar för Akademiens ekonomi.

Lars-Inge bor numera centralt i Linköping tillsammans med sin fru Lillemor. Familjen består i övrigt av två flickor och två pojkar som flugit ur boet.

Lars-Inge Johansson har innehaft talllrik nummer 12 mellan 2012 och 2020 och han har varit kassaförvaltare inom akademien.

Biskop Martin Lind
Martin Lind har varit biskop i Linköping i sexton år, 1995-2011. Han är född 1944 i Malmö och prästvigdes som 22-åring för Lunds stift. Martin Lind är teologie doktor och docent. 1975 disputerade han på en avhandling i systematisk teologi vid Lunds universitet. "Kristendom och nazism. Frågan om kristendom och nazism belyst av olika ställningstaganden i Tyskland och Sverige 1933-1945", Lund 1975. Han har skrivit ett större antal artiklar och bl a böckerna "Mänskligt och Meningsfullt" (1985) tillsammans med sin hustru Hilda Lind, "Dietrich Bonhoeffer, Tankar om en 1900-talsmartyr" (2006), "Salt, bröd och vin - en pilgrimsteologi" (2011).
Martin Lind har innehaft en rad olika tjänster inom kyrkan:
1967-68 resesekreterare inom Sveriges kristliga gymnasiströrelse
1969-78 olika tjänster vid Lunds universitet
1978-80 lärare vid Tamilnadu Theological Seminary i Madurai, Sydindien
1981-87 kyrkoherde i Kävlinge församling, Lunds stift
1987-90 rektor vid Svenska kyrkans pastoralinstitut i Lund (den praktiska prästutbildningen)
1991-95 domprost i Uppsala

Mellan 1991-2006 var Martin Lind ordförande i Svenska kyrkans forskningsråd.
Han är engagerad bl a för kyrkans närvaro i samhällsdebatten, för det ekumeniska arbetet att ena de kristna, förnyelse av kyrkans gudstjänster hän mot söndaglig "folklig mässa" och för en återupptäckt av pilgrimstraditionen.

Martin Lind innehar tallrik nummer 5 i Gastronomiska akademien och har författat essäer i Gastronomisk kalender och i Hagdahlsakademiens jubileumsskrift I Hagdahls smak.
Sedan 2014 tjänstgör Martin Lind på deltid som biskop i Lutheran Church in Great Britain.

Martin Lind har innehaft tallriken nummer 8 och varit akademien mellan 2002-2018 och har deltagit i namnkommittén. Han har därefter titeln seniorledamot.

Elisabeth Nilsson, bergsingenjör från Luleå Tekniska Universitet.
Född 1953, uppvuxen på en bondgård vid Bottniska viken.
Kärleken till norrbottnisk mat såsom löjrom och halstrad strömming är stor. Hemgjord hjortronglass är en specialitet hon gärna bjuder sina gäster på.
Elisabeth Nilsson har arbetat för SSAB i 25 år, varav 20 år i olika chefsbefattningar. 2005 blev hon VD för Jernkontoret, stålindustrins branschorganisation.
2008-2010 var Elisabeth ordförande för Svenska Bergsmannaföreningen. Elisabeth var medlem av alliansregeringens Globaliseringsråd.
2010 blev hon utnämnd till landshövding i Östergötland och bor efter pensioneringen i september 2018 i Nyköping. Hon uppskattar Bondens marknad i Linköping och botaniserar gärna bland stånden. Hon var ordförande för bl.a. Övralidsstiftelsen, Slotts-och Domkyrkomuseet, Risbergska donationsfonden, Östergötlands musei-och fornminnesförening.
Hon var ordförande för AB Göta Kanalbolag. Hon var ledamot i styrelsen för Outokumpu, Boliden och Exportkreditnämnden. Elisabeth är medlem i Ingenjörsvetenskapsakademien.

Några utmärkelser som hon är extra stolt över:

Hedersdoktor vid Luleå Tekniska universitet , Jernkontorets stora guldmedalj, Anisbrödspriset (Utdelat av Norrbottensakademien)
Stålbjörnen, stipendium och pris (Utdelat av Stiftelsen Björn Wahlströms fond). 2016 blev hon utnämnd till Östergötlands matambassadör av Föreningen Östgötamat.

Elisabeth Nilsson har innehaft tallriken nummer 1 sedan 2011-2018 och har haft uppgiften preses i akademien. Hon har därefter titeln seniorledamot. mejladress: nilsson.elisabeth@comhem.se

Viveka Adelswärd, född 1942, disputerade 1988 vid Tema kommunikation, Linköpings universitet, där hon tio år senare blev professor. Hennes forskning har framför allt inriktats mot samtal i institutionella miljöer, men hon har också ägnat sig åt populärvetenskaplig produktion. Och den har handlat om samtal i vardagsmiljöer – hur vi diskuterar, skrattar, berättar historier eller helt enkelt pratar strunt med varandra. Och eftersom måltiden inte bara består av mat utan lika mycket av prat, så har hennes kunskaper på samtalsforskningens område visat sig vara relevanta även för måltidens. För närvarande ägnar hon sig mest åt författande, särskilt inom det person- och kulturhistoriska området. Hon har medverkat i Gastronomisk kalender och skrivit om Hagdahls humor i boken "I Hagdahls smak". Hon var också redaktör för det nytryck av Hagdahls kokbok som kom ut 2015 på Carlsson Bokförlag.

Viveka Adelswärd är seniorledamot av Måltidsakademien, har varit sommarvärd i programmet Sommar i Sveriges Radio P1 och under många år medverkat i Svenska Dagbladets språkspalt. År 2005 fick hon Svenska Akademiens språkvårdspris. Viveka Adelswärd bor i Åtvidaberg, är gift med Johan sedan 1963 och har tre söner, två svärdöttrar och fyra barnbarn.

Publikationer av intresse för Hagdahlsakademien (gå in på www.lingvia.se för fullständigt cv):

*Vad tycker vi om GMO på åkern? 2001. Sveriges Utsädesförenings tidskrift. 7-14.
*Måltiden – inte bara mat utan också prat. 2005. Festskrift till Britt-Louise Gunnarsson den 12 januari 2005. Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Association Suedoise de Linguistique Appliquee. Sid 19-27.
*Till struntpratets lov. 2009. Brombergs förlag.
* Människans ansikten. 2012. (Redaktör tillsammans med Per-AndersForstorp) Carlson Bokförlag.
*Alltför adlig, alltför rik, alltför lättjefull. 2014. Carlson Bokförlag.

Viveka Adelswärd har innehaft tallriken nummer 2 sedan 2002 – 2018 och har redigerat böckerna som Hagdahlsakademien utgift. Hon har därefter titeln seniorledamot.

Elisabeth Lagerfelt är född 1943. Vid 20 års ålder gifte hon sig och vid 26 hade hon och maken Bleckert tre barn.
Andra året som gifta bilade de runt USA, Mexico och Guatemala – kanske för att köpa jordbruksmark.
Så blev det inte utan livet kom att präglas av storjordbruk för Bleckert och gröna vågen för Elisabeth. Hon hade höns, gäss, får och hushållsgris. Alla djuren slaktades hemma och hamnade i de egna frysboxarna på Tolefors.
Vid 35 års ålder började Elisabeth på lärarhögskolan och blev mellanstadielärare. Så mycket lärare hann hon aldrig med då hon blev erbjuden att visa samlingarna på länsmuseet. Det blev då naturligt att läsa vidare historia, etnologi, litteraturvetenskap, konstvetenskap, kultur och miljötolkning och avsluta det hela med 10 poäng latin.

I slutet av 1980-talet startade Elisabeth en egen firma Elisabeths Herrgårdsservice, som tillhandahåller förbeställda måltider för slutna sällskap i herrgårdsmiljö. Auktoriserad Linköpings- och Östgötaguide och så var hon åter i köttgrytorna.
Det var ett oändligt antal studiebesök på gården Tolefors utanför Linköping och efter flytten till Grensholm norr om Roxen med dess möjligheter till giftermål i kapellet och de stora salarna att vistas i växte verksamheten snabbt.
Nu bor de tre vuxna barnen med sina äkta hälfter och 8 barnbarn.på var sin gård och fortsätter traditionen att bruka jord, skog hålla ekologiska höns till äggproduktion, ekologiska köttdjur, svin , tävlingshästar och jakt.
Herrgårdsservice har övertagits av nästa generation.

Elisabeth har skrivit kapitlet om Hagdahl som ägare till Tidö slott i akademiens jubileumsbok I Hagdahls smak. Hon är även den som vid de årliga Hagdahlshögtiderna gestaltar Hagdahl i dåtid och nutid tillsammans med Eric von Boisman.

Elisabeth Lagerfelt har innehaft tallriken nummer 7 sedan 2002 – 2018 och har haft hand om högtidsförberedelserna. Hon har därefter titeln seniorledamot.

professor at the Department of Child Studies at the University of Linköping, Sweden. Sandin was together with Karin Aronsson the first professors at the Department in 1988/89. The Department has a fine record of publications as well as an excellent record of external funding. The graduate program has resulted in the publication of 44 dissertations and established a new multidisciplinary research arena. Bengt Sandin has served as Dean of the Faculty of Arts and Sciences for nine years and participated in the construction of a number of multidisciplinary research environments in different areas.
Sandins research has focused on children and childhood in a historical perspective, spanning the period from the Early Modern to the late Swedish Welfare State. Previous interests include issues as Early Modern Education and State building, Child Labour, 19th century Education, Street Children, Educational Media Politics, Welfare Politics and Globalisation and involve both an engagement in social and cultural history of children and the construction of childhood. Bengt Sandin has been the scientific leader of a number of research programs. These projects have resulted in a total of over 40 books as well as a large number of articles and reports. He has been a supervisor for 18 doctorial dissertations on the history of children and childhood and is currently advisor for 8 Ph D students. Sandins current research deal with several projects as the History of Child Psychiatry in Sweden and a study on the Foetal Identity, Infanticide, Abortion and the construction of the Modern Welfare system in Sweden. New projects deal with perspectives in the government parental support programs. I forthcoming study adress the changing meaning of childhood and childrens rights in Sweden 1945 to 2010.

Sandin, Bengt, b. 1949, Professor
Education
Ph. D in History, Department of History, Lund University,1986
Studies at the University of California at Los Angeles (Graduate division), History and Sociology (GPA 4) 1972-1973
B.A. in History of Ideas, History, Ethnology, Lund University, 1972

Academic positions (selected)
Fellow at the Centre for Advanced Study in the Behavioural Sciences (CASBS) Stanford in 2006-2007.
Dean at the faculty of Arts and Sciences in Linköping.1997- cont. (term ends 31/12 2005)
Professor at the Dept of Child Studies (TEMA Barn) at the University of Linköping. 1/12 89 cont. (Chair of the Department of Child Studies 1/12 89 - 30/6-92, 1/7 94 – 97, 2008 cont)
Director of Pomona College (California USA) study abroad program i Lund 1985- 1990.

Bibliography (selected)
2009 Understanding Literacy in its Historical Contexts Socio-Cultural History and the Legacy of Egil Johansson ed with Harvey Graff. Nordic Academic Press. Lund

2009 Funeral Processions, Street Urchins, Education, and Surveillance in Understanding Literacy in its Historical Contexts Socio-Cultural History and the Legacy of Egil Johansson ed with Harvey Graff. Nordic Academic Press. Lund pp 143-162

2009 “Education – negotiating childhood.” Chapter 5: Education. Volume, The Age of Empire, 1800-1900. History of childhood in the west. Berg Publisher.

2009 “Ordning, makt och samvete. C E Hagdahl och fängelsereformen under det tidiga 1800-talet” i I Hagdahls smak red Lindqvist G & Adelswärd V., ed Carlssons, Stockholm s 42-70

2009 “Coming to terms with Child Labor-History of Child Welfare Policy” in Child Labor World Atlas: a Reference Encyclopedia . ed . Hugh Hindman, M.E. Sharpe NY pp 53 - 56

2009 “Foetal identity redefined – notes on he changing identity of the foetus in the nineteenth and early twentieth centuries.” In Barn, barndom och föräldraskap red A_M Markström et al Carlssons, Stockholm. pp 32-53

2006 Fågel, fisk eller mittemellan? Utbildning i etern. Statlig radio, i allmänhetens tjänst eller public service. Utbildningsprogram som kulturellt och politiskt problem (Media, Modernization and the Welfare State. Forming the Swedes and the Politics of Educational Media. With Maija Runcis. Arkiv förlag ) Will be published in english 2009Nordic Academic Press)

2006 Utbildningsvetenskap – Tillsamman med Roger Säljö. En antologi på uppdrag av vetenskapsrådets kommitté för utbildningsforskning) (Educational Science – Politics of Forming a scholarly arena. A book project for the Swedish Research Council with Roger Säljö, Carlssons förlag)

2005 Mechanism of Inclusion or Exclusion? CISH SYDNEY 2005 SPECIALISED THEME Nº 26 by Antonia Novoa & Bengt Sandin (World History Conference)

2005 Normalitetens förhandling och förvandling. Barndom, föräldraskap och skola. (with LC Hyden and Judith Areschoug. Introduction to an edited volym by Areschough Judith Negotiating and transforming normality. Childhood, Parenting and Schools. ) Brutus Östlings förlag, Stehag

2005 “The politics of reading and writing problems: changing definitions in Swedish schooling during the twentieth century.” With Karin Zetterquist Nelson in History of Education, March vol 34 no 2, 1-17.

2003 “Childhood and the Welfare States” (with Ning de Conink Smith) in ed. Paula S. Fass, Encyclopedia of Children and Childhood in History and Society. MacMillan Press NY.

2003 “Understanding Literacy in its Historical Contexts: Past Approaches and Work in Progress.” Guest Editor with H.J. Graff and Alison Mackinnon, Interchange vol 34, Number 2& 3. 2003. Kluwer Academic Publisher. Netherlands.

2003 “Funeral Processions, Street Urchins, Education, and Surveillance” Interchange vol 34 pp 261-280 Kluwer Academic Publisher. Netherlands.

2003 (Eds) Barns bästa och välfärdstaten. [The good of the child. A anthology on the changed notions of childhood and welfare provision] Together with Gunilla Halldén. Brutus Östlings förlag Symposium. 2003).

2003 ”Välfärdens omvandling och en ny barndom”, [The reorganisation of the welfare state and a new childhood]. In: Barns bästa och välfärdstaten eds. Bengt Sandin & Gunilla Halldén). Brutus Östlings förlag. Symposium. 2003).

2003 “Från särart till likart – barndomen och välfärdstatens förändring”, [From difference to sameness-childhood and the changed welfare state] In: Barns bästa och välfärdstaten. eds. Bengt Sandin & Gunilla Halldén). Brutus Östlings förlag Symposium. 2003.

2001 ”Medelklassen och barndomens internationalisering”. [The Middle Class and the Internationalization of Childhood, review] Recension av M. Janfelt. Finsk Historisk Tidskrift.

1997 Industrious Children, Work and Childhood in the Nordic Countries 1850-1990 Ed (Ning de Conink Smith, Bengt Sandin and Ellen Schrumpf.) Odense Univ Press.

1986 Hemmet, Gatan, Fabriken eller Skolan. Folkundervisning och
barnuppfostran i svenska städer 1600-1850. Diss. Arkiv förlag.
Lund Home, Street, Factory or Schools. Popular Education and
Childcare in Swedish Cities 1600-1850. Dissertation

Bengt Sandin har innehaft tallrik nummer 11 och har numera titeln seniorledamot.

är född 1954 och sedan 2004 chefredaktör för Östgöta Correspondenten. Han kommer ursprungligen från Tollarp, strax söder om Kristianstad. Där, vid Hanöbuktens kust, har han sitt sommarställe och det är från Skåne som han hämtar mycket matinspiration.
Ola Sigvardsson gick Journalisthögskolan i Stockholm 1975-77 och har därefter arbetat på Expressen, Norra Skåne i Hässleholm, Arbetet och Vi bilägare. 1990 kom han till Dagens Nyheter i Stockholm som motorredaktör, men gick 1994 över till att arbeta med undersökande journalistik på samhällsområdet. Det ledde till en rad reportage om skilda ämnen som Estonias förlisning, gängkriget mellan Hells Angels och Bandidos och ekonomisk brottslighet som skalbolagsplundring. 1997 fick han såväl Stora journalistpriset som Grävande journalisters guldspade för en serie reportage om hur kommunernas marknadsprissättning av hyran på skollokaler lett till sämre resurser för undervisningen. År 2000 blev han redaktionschef på DN.
Ola Sigvardsson är gift med Kerstin Weyler, chefredaktör för tidningen Skolledaren. Tillsammans har de tre barn och ett barnbarn.
Ola Sigvardsson har innehaft tallrik nummer 3 efter Gunilla Bejbro-Högfeldt år 2010 - 2012 och har därefter titeln seniorledamot.

Olof Svenfelt föddes 1941. På grund av andra världskriget och den därmed sammanhängande livsmedelsbristen blev han och hans moder utlokaliserade till Toftaholm i Småland. Detta förklarar måhända hans förkärlek till mat och i synnerhet till isterband. Är sedan barnsben inblandad i verksamheten i Cloetta AB.
Få personer har börjat sin akademiska karriär så grundligt, han fick gå om första klassen i folkskolan, troligen en följd av föräldrarnas missbedömning av hans inlärnings-kapacitet.
Studentexamen i Stockholm, reallinjens biologiska gren, 1960. Tjänstgöring i Flottan ett par år. Legat i Lund, studier i matematik och fysik. Civilingenjör 1969. Jur.kand. 1987.
Har varit anställd hos AB Atomenergi, Electrolux AB, Cloetta AB, Reppe Glykos AB, Marinstaben och AB Malfors Promotor.
Bor tillsammans med dansk hustru, Lone Hannover Svenfelt, och belgisk hund på Skarpö i närheten av Vaxholm och har tre vuxna barn med fyra barnbarn. Seglar gärna mindre segelbåt men försöker understundom även undgå skärgårdens grynnor i motorbåt.
Olof Svenfelt är Hagdahlsakademiens kamrer och bokförare.
Övriga uppdrag: Styrelseordförande i Cloetta AB, styrelseledamot i Hjalmar Svenfelts Stiftelse, Georg Hultners Stiftelse, Wilhelm Stenhammars Stiftelse, AB Malfors Promotor, Metoden Agenturer AB och Highland Group AB.
Olof Svenfelt har innehaft tallrik nummer 12 år 2002 - 2012 och tillhör grundarna av Hagdahlakademien och har därefter titeln seniorledamot.

- söderkisen från Stockholm som älskar Östergötland och som blivit månskensbonde på gamla dagar, men vi tar det från början!
Född i Stockholm i början av 1947, skolad i Broms skola, Statens Normalskola, tänk vilket charmlöst namn på en bra skola, vidareutbildad i engelska, historia och juridik innan stegen mot Handelsskolan och Turism & reseliv kom att intressera den unge kandidaten. Nu sade det klick och efter ett och ett halvt års studier i ämnet styrdes näsan mot Schweiz i nästan tre år som reseledare och platschef för SnöResor, vidare mot Nya ÅngfartygsAB Strömma kanal som trafikchef, delägare i Selected European Travel och under dessa år mycket resande västerut för att locka dollarstinna turister till glas- & kungariket Sverige.
Erbjudandet att driva några fjällhotell i Åre erbjöds den reströtte 1975 och en lång karriär i hotellbranschen tog sin början. Längtan efter ett eget hotell blev dock stor och vid årsskiftet 1979/ 1980 inköptes Hotell Ekoxen i Linköping. Mycket roligt arbete och möjligheten att utveckla både privat vård, äldreboende, rehabilitering, buss & taxiverksamhet samt givetvis ett flertal restauranger i Linköping avvecklades efter tjugo år, 1999. Pension och familjeliv? Inte ännu - först 10 år med det underbara mästerverket - Göta Kanal, som kanaldirektör i amiralsuniform! Men nu äntligen - pension från dagliga krav och önskemål - gård på landet, kor, tjurar, får och höns - tid för både matlagning i hemmaköket efter Hagdahls receptsamlingar och oljekluttar på duk till familjens beskådande! Livet är bra härligt!
Claes-Göran Österlund har innehaft tallrik nummer 6 år och eftertädde Lars "Pluto" Johannison i Hagdahlakademien och har därefter titeln seniorledamot sedan 2012.

Chef för Statens Historiska Museum, tidigare chef för Östergötlands museum och landsantikvarie sedan 2006.
Maria är född 1968 på en gård vid Vätterns strand i Östergötland. Lantbruket och närheten till naturen har präglat Maria som vuxit upp med matlagning utifrån närhetsprincipen, årstidens växlingar och resultatet av jakt och fiske. Även på morföräldrars gård söder om Vadstena, kom Maria tidigt i kontakt med östgötska mattraditioner och lärde sig både att sylta och stoppa korv. En ekologisk matproduktion för friska djur och människor ligger Maria varmt om hjärtat.
Maria är utbildad vid Göteborgs Universitet där hon avlade filosofie kandidatexamen på den Bebyggelseantikvariska utbildningen 1993. Samma år förordnades hon som universitetsadjunkt och årskursansvarig. Maria var Göteborgs troget till 1999 då hon flyttade till London för att gå masterutbildning i Museum and Gallery Management vid City University. I samband med Londonvistelsen fick Maria en rad stipendier bland annat Prince Bertil Memorial Scholarship utdelat av British Council. Efter åren i London arbetade Maria både i Göteborg och i Stockholm bland annat som projektledare för Agenda Kulturarv, ett nationellt förändringsprojekt med syfte att förnya arbetet inom kulturarvssektorn. Inom ramen för sin tjänst vid staben på Riksantikvarieämbetet fungerade Maria också som Sveriges representant i Europarådets arbete med att ta fram en ny kulturarvskonvention. Innan Maria lämnade Stockholm för Östergötland 2006 var hon arbetande ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen. Idag sitter Maria också som styrelseledamot i Riksförbundet Sveriges Museer och som sekreterare till Länsmuseernas samarbetsråd.
Maria Jansén har innehaft tallrik nummer 9 som tidigare har innehafts av Gunnar Lindquist år 2002-2011 och har därefter titeln seniorledamot.

F d Landshövding och akademiens preses 2002-2011 Född den 7 december 1945
Gift med Helena Eriksson
Utbildning: Handelshögskolan i Stockholm, Hedersdoktor vid Linköpings Universitet
Anställningar: Sparbankernas Bank 1968-1969, Finansdepartementet 1969-1983 (inkl perioden som budgetchef 1981-1983), Generaltullstyrelsen 1983-1988 gd och chef för kustbevakning. Rikspolisstyrelsen 1988-1996 rikspolischef, landshövding i Östergötlands 1996- 2009.
Internationella uppdrag: OECD-delegat 1976-1983, Styrelsemedlem WCO 1985-1988 (World Customs Org) , President WCO 1987-1988, Styrelsemedlem Interpol 1991-1994, President Interpol 1994-1996, Hederspresident 1997-2000
Tidigare styrelseuppdrag i privata företag har bl varit Svensk Exportkredit, Stjärnurmakarna, Pripps, AB PRESAM (Pressens Samdistribution), Sollebolagen (nuv Svenska Foder), AIK
Tidigare offentliga styrelseuppdrag har bl a varit Arbetsgivarverket, Chefslönenämnden, Industrifonden, RRV, SARI (Rättsväsendets informationssystem), Fartygskreditnämnden, Oljeersättningsfonden, Statlig normgivning mot näringslivet
Nuvarande styrelseuppdrag är bl a Ordförande i Göta Kanalbolag AB, NTF, Länsarbetsnämnden, Birgittastiftelsen, Stiftelsen för kunskapsfrämjande inom turism, Skidskytteförbundet, Övralidsstiftelsen, Div organisationer i Östergötland, Styrelsemedlem i Gunnebo (börsbolag), SE-Bankens samhällsekonomiska Råd, Barndiabetesfonden, Vadstenaakademien, Slotts-och Domkyrkomuseum.
Publikationer: Regional utveckling och planering (SOU1971:16), Sysselsättningsutredningen i Arbete åt alla (SOU 1975:90), Björnkramar (Karusell Förlag 1996), Invandrare som företagare (SOU 1999:49)
Björn Eriksson har innehaft tallrik nummer 1 år 2002 - 2011 och har därefter titeln seniorledamot.

född i Linköping 1945. Utbildad vid Journalistinstitutet i Gunilla Bejbro-Högfeldt. Först verksam i Västsverige därefter i huvudsak på Östgöta Correspondenten som reporter från 1969, redaktionschef 1991-1998, chefredaktör 1999-2004. Medlem i IPI, Internationella Pressinstitutet 2002 – 2007 samt ordförande i dess svenska nationalkommitté. Föreläsare vid journalistseminarier i S:t Petersburg, Ukraina och Kirgizistan. Tidningsutgivarnas representant i Dagspresskollegiet vid JMG, Institutionen för Journalistik och Masskommunikation Göteborgs universitet. Tidningsbranschens representant vid Högskoleverkets utvärdering av journalistutbildningen vid universitet och högskolor i Sverige 2005. Ledamot av Birgittafonden som stödjer utsatta kvinnor och barn.
Uppvuxen med trädgårdsodlare och duktiga kokerskor som i generationer tagit vara på vad den rika östgötska naturen bjuder, helt i Hagdahls anda. Intresse och insikter som kom väl till pass i det journalistiska arbetet.
Gunilla Bejbro-Högfeldt bor i Linköping och i Tjällmos skogstrakter. Gift med Jan sedan 1968, har två barn och två barnbarn.
Gunilla Bejbro Högfeldt har innehaft tallrik nummer 3 år 2002 - 2010 och har därefter titeln seniorledamot

f 1929. Fil.dr. h.c., landsantikvarie och länsmuseichef, författare. Gunnar LindqvistGunnar Lindqvist
Officersutbildning, studier vid Université libre de Bruxelles, studier i juridik. Nordiska institutet för samhällsplanering (NORDPLAN). Fil.lic i konstvetenskap 1959. Tjänstgöring på bl a Statens historiska museum, riksantikvarieämbetet, Nationalmuseum och Östergötlands museum.
Landsantikvarie i Jönköpings län och chef för Jönköpings läns museum 1965-84, länsmuseichef vid Östergötlands länsmuseum 1984-95. Ordf. Svenska museiföreningen, sekreterare i Länsmuseernas samarbetsråd, ledamot i Riksutställningars styrelse, ledamot i Arkitekturmuseets styrelse, ordf. i Östergötlands läns hemslöjdsförening, ledamot av Sveriges Hemslöjdsföreningars riksförbund, ordf.i Jönköpings läns folkrörelsearkiv och i Jönköpings läns forskningsråd. Ledamot i ICOM:s committee of regional museums. Sakkunnig och utredare vid arbetsmarknads-, kultur- och utrikesdepartementen. Undervisat vid Umeå universitet och Linköpings universitet. Verksam som kulturjournalist.
Har skrivit ett stort antal böcker inom konst och kulturhistoria, bl.a. om Bertil Vallien, John Bauer, Pehr Hörberg, Johan Krouthén, Ola Billgren, Hans Hermansson. Därutöver om kyrklig konst och arkitektur,ex. flera böcker om Linköpings domkyrka, om svenskt krukmakeri och modern keramik, om svenskt glas, stadshistoriska böcker om Jönköping, Gränna, Vadstena, Linköping.
Erhållit ett antal priser, bl a Landshövding Rolf Wirténs kulturpris och Bengt Cnattingiuspriset.
Gift med keramiker Amie Stålkrantz och har fyra barn och åtta barnbarn.
Gunnar Lindqvist har skrivit Hagdahlsbiografien, ”Charles Emil Hagdahl – Sveriges främste gourmet” , i akademiens jubileumsbok I Hagdahls smak och har även varit redaktör för boken.
Gunnar Lindqvist har innehaft tallrik nummer 9 år 2002 - 2011 och tillhör grundarna av Hagdahlakademien och har därefter titeln seniorledamot.

född 1939, var en av dem som startade Hagdahlsakademien 2002 och som lade ner stort arbete med akademien.
Lars Pluto Johannison, tillhörde under flera decennier en av Östergötlands mest betydelsefulla matprofiler. Han var under alla år fram sin död 2008 mycket engagerad i inte minst ämnet närodlat och närproducerat. Och han blev under åren känd som en kraftfull agitator för den typen av råvaror. Pluto stod som medförfattare till bl a boken Östgötamat och skrev 1996 Det jordnära köket – en ekologisk aptitretare. Han står även som författare till boken Gourmetgrytan: laga läcker mat i lergryta. Lars ”Pluto” Johannison var en av dem som 1962 fanns med då det gastronomiska sällskapet M. Sandahl Foundation grundades. Till Plutos minne har Sandahl Foundation instiftat ett stipendium för främjandet av ekologisk gastronomi. Han var också under många år president i Euro Toque Sverige.
Han är utbildad i Sverige, Frankrike och USA. Han är en av Tore Wretmans lärjungar men har också arbetat på Savoy i Malmö och på Foresta på Lidingö. 1988 erhöll ”Pluto” Gastronomiska Akademiens guldmedalj, 1986 fick han diplom från samma akademi. Han har dessutom fått Lilla Sällskapets smaksked nr 19 1989. Som om inte detta räcker är han chefsideolog för Sandahl Foundation och fick 1992 motta Sveriges Kökschefers Förenings medalj ”Cordon Bleu”.
Innan Pluto 1972 fick uppdraget som kökschef på Hotel Foresta, Lidingö, en plats han blev trogen under ett antal år, var han verskam i köken på bl a Savoy i Malmö och Falsterbohus. Efter den fleråriga sejouren på Foresta köpte han och drev Trädgårdshotellet i Åtvidaberg i 30 år. Parallellt med arbetet på sitt eget hotell var han under många år delaktig i verksamheten på Hotel Ekoxen och Collegium i Linköping. Lars Pluto Johannisson var 2001 med och tävlade om att stå som skapare av Årets Nationalrätt.

född 1945 var den förste läkaren som kom in i akademien. Han var docent och specialist på diabetessjukdomar och - liksom läkaren Hagdahl - intresserad av hälsan. Melcher Falkenberg satt vit tallrik nr 4.
Melcher Falkenberg var entusiastisk och inspirerande för
Haghalsakademien och lade ner stort arbete med akademien. Han arbetade oförtrutet mot fetma, dålig livsstil och diabetesepidemin.
Han brann av entusiasm i sina offentliga framträdanden, men även i personliga diskussioner. Hans drastiska formuleringskonst och förmåga att med unika bilder såsom av konstnärer framställda keramikmuggar och slipsar för att illustrera bukfetmaepidemien bidrog till hans karisma och var en viktig faktor för att så framgångsrikt kunna skapa opinion.
Han var inte bara läkare, konstnär, internationellt, mer än nationellt och mycket mer än lokalt, erkänd forskare, utan han var en skådespelare, som förkunnade sitt budskap med kraft, humor. Melcher Falkenberg betydde mycket för diabetesvården och kampen för sundare livsstil, för Hälsouniversitet såväl som för primärvården. Han vågade spänna en båge.
Han föreslog dietsten och författaren Gunilla Lindeberg som var 2003 års pristagare, och föreslog också den andra pristagaren, Birgitta Elwing, en dietist som fick priset för ett "seriöst engagemang i folkhälsoarbetet" som erhöll kommande års pris.

Melcher Falkenberg avled i april 2003.

Carl Fredrik Graf är preses (ordförande) i Hagdahlsakademien.

Carl Fredrik Graf är landshövding i Östergötland sedan den 1 september 2018. I rollen som landshövding är han chef för Länsstyrelsen, men ska även verka för att bidra till Östergötlands utveckling externt på flera plan. Det kan till exempel handla om att samordna lokala, regionala, nationella och internationella aktörer inom en rad olika ämnesfält.
Det finns en koppling till Hagdahlsakademien genom att landshövdingen leder styrgruppen för den regionala livsmedelsstrategin, som syftar till att bidra till ökad produktion och konsumtion av livsmedel producerade i Östergötland.

Graf kommer närmast från uppdraget som kommunstyrelsens ordförande i sin födelsestad Halmstad, där han verkade i den rollen i närmare tolv år.
Under elva år (1991 - 2002) var Graf ledamot av riksdagen, representerande Hallands län, och verksam främst i skatteutskottet, bland annat som vice ordförande 1999 - 2002, samt försvarsutskottet.
Graf har en officersexamen och en filosofie magisterexamen i samhällsvetenskapliga ämnen.
Carl Fredrik är gift med Anette. Fritiden ägnas bland annat åt vistelse i naturen och gärna ridande på sin islandshäst.